Tagg

mobbning

Allmänt

“Det ser lika äckligt ut som du, din feta, fula gris”.

Jag gick i femte klass och satt i skolans matsal och det var korv och mos till mat. Plötsligt hör vi lite oväsen från bordet bredvid där parallellklassen sitter och äter, och en pojke har blandat ner sin ketchup och hackade gurka i moset, och det såg ganska motbjudande ut. Precis som de andra barnen sa jag “Usch!” och grimaserade. Då skriker en pojke ur den klassen rakt ut: “Det ser lika äckligt ut som du, din feta, fula gris!”. Alla kunde höra det och titta på mig.

De orden kommer jag aldrig att glömma. Det blev så kraftigt och så påtagligt att han verkligen avskydde mig, och framför allt mitt utseende. Efter årskurs ett började jag gå upp i vikt pga mobbning och utfrysning, och i femte klass var jag rejält kraftig. Jag var inte lat! Snarare tvärt om, jag älskade skolgympan och att vara igång och röja järnet. Det var inte ovanligt att jag var snabbare och starkare än grabbarna i klassen. Det var avsaknad av vänner att leka med på dagarna som gjorde att jag mest satt hemma vid TVn och åt.

Den här pojken som skrek åt mig var känd som mobbare, och jag var inte den enda han gav sig på som inte var som alla andra. Jag fick ofta höra att jag var tjock, fet och ful. På den tiden var inte så många barn överviktiga om man jämför med idag.

Jag älskade som sagt att röra på mig, och när min familj tog beslutet att flytta ifrån orten och lämna skolan där mobbningen inte slutade så kom jag i kontakt med friidrotten. När jag började sexan så var min nya lärare friidrottstränare, och jag frågade direkt om jag kunde börja i hans grupp. Det tog inte lång stund förens talangen i mig var upptäckt och jag hade äntligen hittat hem, och dessutom fått min allra första bästis i den nya klassen. Livet lekte och övervikten blåste bort på bara några veckor. Jag såg det inte själv men när min mor en dag sa åt mig att gå och väga mig (jag hatade vågen och undvek speglar) så fick jag en chock när jag såg min nya vikt. Först då såg jag på mig själv med nya ögon i spegeln.

Friidrotten har gett mig otroligt mycket och jag har både fått resa och uppleva otroliga saker. Framför allt har den gett mig ett hälsosamt liv och en passion för träning och hälsa. Ett budskap jag försöker sprida till min omvärld. Min tid som överviktig flicka har satt sina spår och jag hade länge en  förvriden kroppsbild ända upp till gymnasiet och en stund efteråt. Jag kan sitta och titta på kort från gymnasiet och bil så arg på mitt yngre jag för jag hade verkligen ingen putmage eller dubbelhaka som jag såg när jag tittade mig i spegeln som tonåring.

Jag ser mina gamla mobbare ibland och kan inte låta bli att bil full i skratt för de är själva överviktiga idag. Speciellt pojken som var allra värst. Det kan låta barnsligt, men “Karma is a bitch”. Jag är superstolt över vart jag är idag i mitt liv, och vad jag har blivit. Ta hand om dig själv du som läser, och ta även hand om dem du har runt omkring dig. Har du barn så försök få in dem i någon idrott för det gör så himla mycket för både självförtroende och ger goda värderingar. Det skapar gemenskap och ger en tydlig roll att formas efter. Sverige är fantastiskt med alla möjligheter för barn och unga! Friidrotten räddade mig från en väldigt mörk barndom, och jag vågar inte tänka på hur tonåren hade blivit om vi stannat.

 



Allmänt

Born this way, eller?

Sitter och tänker på låten av Lady Gaga där hon sjunger “Born this way”. Jag är faktiskt tacksam för att jag inte ser ut som jag gjorde som barn för jag hade en tuff uppväxt kantrad av mobbning i skolan pga att jag var överviktig. Det började helt OK i årskurs ett och två, men så i trean började jag gå upp i vikt och jag blev mer och mer utfrusen ur gemenskapen i tjejgänget och det var i stort sett aldrig någon som ville leka med mig på fritiden. Jag skulle vilja påstå att jag blev tjock för att jag var uttråkad och hade inget att göra efter skolan. När jag har tråkigt har jag en tendens att småäta, och det hänger med mig än idag har jag märkt. Jag var inte lat! Jag älskade skolgympan och slog faktiskt alla killar i klassen på sprint trots min övervikt. Redan där kunde man ana att det fanns potential och talang att bli en idrottare, vilket det sedan blev också.

Jag var inte “born this way”. Jag har kämpat mig till varenda muskelfiber och underkastat mig hundratals hårda träningspass för att bli den jag är idag. Tro inte att du inte kan ändra på saker och ting för att du har ett visst utgångsläge. Visst, vissa saker är ju omöjliga utan operationer som att förstora vissa kroppsdelar som inte består av muskler, men annars så kan du påverka din kropp mer än vad du tror!