Tagg

hälsa

Allmänt

Jag är hopplös

Nu har det gått en vecka igen utan blogginlägg, jag är hopplös på att få till flytet! Men det är väl så med vissa saker i livet att ibland har man hur mycket inspiration som helst och jobbet bara flyter på, och ibland så tar det bara tvärstopp. Likaså kan det vara med träningen, att ibland blir det fem-sex pass en vecka och så plötsligt så blir det kanske bara ett-två.

Men då är det viktigt att komma ihåg att lite är bättre än ingenting. Jag säger alltid till deltagarna på mina pass att huvudsaken är att ni gör någonting och inte bara står still när det går tungt eller det känns svårt. Allt går att anpassa efter person och jag tvingar aldrig folk att göra något de inte känner sig bekväma med.  Det ska inte du heller göra i din vardag! Släng bort onödiga “måsten” för de finns inte egentligen. Samhället har tvingat fram någon slags robotmänniska som tydligen ska orka göra allt och samtidigt ha skinande rent hemma. Men let’s face is, vi har alla ganska stökigt hemma och vi städar i ren panik när vi vet att någon är på väg.

Mitt tips till dig som vill slippa stress är att lär dig att prioritera det som verkligen känns viktigt för dig. Vill du verkligen få till ett träningspass så låt tvätten eller dammsugaren vänta någon dag till, det är ingen katastrof. Låt pappershögen växa lite lite till och få lite tid med dig själv eller kanske barnen, partnern eller kompisen. För vad är egentligen viktigast? Att du får rejäl kvalitetstid som ger tid energi och motivation, eller risken att någon ser att du har lite stökigt hemma?

 



Kost

När är det hälsa och när är det kontrollbehov?

Ibland funderar jag på om det jag håller på med är för extremt och stress- och ångestframkallande. Att försöka äta hälsosamt är idag inte det lättaste trots större medvetenhet än någonsin, och samhället är så inrutat i sitt sätt att äta så man snabbt hamnar utanför och känna ångest över de val man gör. Att ge barn socker anses av de lite äldre som något helt naturligt, ofarligt och en rättighet mer eller mindre. Många har nästan gett ifrån sig en suck av lättnad när jag säger att jag inte tvingar barnen att äta som jag gör, vilket egentligen är helt sjukt med tanke på att jag väljer bort kemiska tillsatser såsom aromer, färgämnen och e-ämnen, något som inget barn ska behöva få i sig. Men fråntar man barnen lördagsgodis, läsk, glass, färdiga köttbullar och falukorv samt besök på diverse snabbmatsrestauranger så anses man nästan vara en tyrann.

Vart går gränsen mellan kontrollbehov och naturliga val? Är jag för frenetisk med att äta nyttig mat, eller är jag på helt rätt väg? En väninna sa en gång att jag kanske startade en jakt på socker och gluten som ett behov av att känna att jag hade kontroll på vardagen när jag inte riktigt mådde bra.

Ibland om jag äter en godbit på ett café eller äter snabbmat så vet jag inte om jag ska släppa taget och bara go with it för stunden, eller om jag ska känna ångest. På det stora hela så vet jag att jag äter mycket bättre än genomsnittet, och jag underlättar för min kropp att hålla sig frisk och jag har faktiskt i stort sett blivit av med min pollenallergi, så något måste jag ju göra rätt? Jag ska nog försöka att slappna av mer när det gäller vad jag äter, och försöka påminna mig om att jag faktiskt på det stora hela gör ett jäkligt bra jobb och att när dagen är över har iaf 90% av det jag stoppat i mig gjort nytta och inte skada. Sen att folk i stort sett ropar “Åh va bra, va skönt!” när jag säger att jag ätit något sött, så är jag övertygad om att vi blir vad vi äter och ingen människa mår bra av läsk, godis och snabbmat!

20160804_202903