Tagg

friidrott

Allmänt

“Det ser lika äckligt ut som du, din feta, fula gris”.

Jag gick i femte klass och satt i skolans matsal och det var korv och mos till mat. Plötsligt hör vi lite oväsen från bordet bredvid där parallellklassen sitter och äter, och en pojke har blandat ner sin ketchup och hackade gurka i moset, och det såg ganska motbjudande ut. Precis som de andra barnen sa jag “Usch!” och grimaserade. Då skriker en pojke ur den klassen rakt ut: “Det ser lika äckligt ut som du, din feta, fula gris!”. Alla kunde höra det och titta på mig.

De orden kommer jag aldrig att glömma. Det blev så kraftigt och så påtagligt att han verkligen avskydde mig, och framför allt mitt utseende. Efter årskurs ett började jag gå upp i vikt pga mobbning och utfrysning, och i femte klass var jag rejält kraftig. Jag var inte lat! Snarare tvärt om, jag älskade skolgympan och att vara igång och röja järnet. Det var inte ovanligt att jag var snabbare och starkare än grabbarna i klassen. Det var avsaknad av vänner att leka med på dagarna som gjorde att jag mest satt hemma vid TVn och åt.

Den här pojken som skrek åt mig var känd som mobbare, och jag var inte den enda han gav sig på som inte var som alla andra. Jag fick ofta höra att jag var tjock, fet och ful. På den tiden var inte så många barn överviktiga om man jämför med idag.

Jag älskade som sagt att röra på mig, och när min familj tog beslutet att flytta ifrån orten och lämna skolan där mobbningen inte slutade så kom jag i kontakt med friidrotten. När jag började sexan så var min nya lärare friidrottstränare, och jag frågade direkt om jag kunde börja i hans grupp. Det tog inte lång stund förens talangen i mig var upptäckt och jag hade äntligen hittat hem, och dessutom fått min allra första bästis i den nya klassen. Livet lekte och övervikten blåste bort på bara några veckor. Jag såg det inte själv men när min mor en dag sa åt mig att gå och väga mig (jag hatade vågen och undvek speglar) så fick jag en chock när jag såg min nya vikt. Först då såg jag på mig själv med nya ögon i spegeln.

Friidrotten har gett mig otroligt mycket och jag har både fått resa och uppleva otroliga saker. Framför allt har den gett mig ett hälsosamt liv och en passion för träning och hälsa. Ett budskap jag försöker sprida till min omvärld. Min tid som överviktig flicka har satt sina spår och jag hade länge en  förvriden kroppsbild ända upp till gymnasiet och en stund efteråt. Jag kan sitta och titta på kort från gymnasiet och bil så arg på mitt yngre jag för jag hade verkligen ingen putmage eller dubbelhaka som jag såg när jag tittade mig i spegeln som tonåring.

Jag ser mina gamla mobbare ibland och kan inte låta bli att bil full i skratt för de är själva överviktiga idag. Speciellt pojken som var allra värst. Det kan låta barnsligt, men “Karma is a bitch”. Jag är superstolt över vart jag är idag i mitt liv, och vad jag har blivit. Ta hand om dig själv du som läser, och ta även hand om dem du har runt omkring dig. Har du barn så försök få in dem i någon idrott för det gör så himla mycket för både självförtroende och ger goda värderingar. Det skapar gemenskap och ger en tydlig roll att formas efter. Sverige är fantastiskt med alla möjligheter för barn och unga! Friidrotten räddade mig från en väldigt mörk barndom, och jag vågar inte tänka på hur tonåren hade blivit om vi stannat.

 



Allmänt

Nordisk mästarinna!

Det blev verkligen en trevlig tripp till Sätrahallen där viktkastningen på Nordiska mästerskapet för veteraner avgjordes. Det är så häftigt att se dessa kvinnor som fortsätter att träna och tävla och gör så gott de kan trots att åldern går över 50. Jag hade sådan tur att jag fick uppleva ett världsrekord då en finsk deltagare kastade 16.10m i K55 vilket ingen annan gjort förut! De damerna kastade med en lättare vikt då redskapet blir lättare ju äldre man är.

Själv lyckades jag förbättra mitt resultat från VSM i Borås från 15.13m till 15.92m. Det svider lite att jag inte lyckades ta mig över 16m, men nu får jag blicka framåt mot våren så jag kan börja kasta slägga utomhus för att förbereda mig för Lag-SM den 7e juli. Där kommer det även bli diskus. Så jäkla kul, tanten kan än som Susanna Kallur sa! 🙂

Kul att åter igen få tävla i landslagets kläder och representera Sverige!



Allmänt

SM-guld och rekord! (film)

Det kunde nästan inte ha gått mycket bättre än det gjorde idag på min debut på Vetaran-SM inomhus i Borås! Även om jag var ensam deltagare i K35 så var vi ett härligt gäng damer som tävlade samtidigt eftersom arrangörerna slagit ihop flera åldersklasser för att få ett helt startfält. Nu vann jag ju SM-guld utan motstånd, MEN det blev även mästerskapsrekord och det gäller ju oavsett åldersklass. Så det smäller lite högra än själva medaljen, och så hade jag riktigt jäkla kul också! Längst ner så har jag ett videoklipp på ett av kasten.



Allmänt

Laddar med familjen

Vilken mysig dag! Visst, det har blivit många timmar i bilen med vi har tur som har barn som finner sig i det utan större problem, och vi började med att äta god lunch i Örebro innan vi hoppade in i bilen mot Borås.

Tyvärr så gör detta gråa, dystra väder att staden inte riktigt får visa sin bästa sida, men vi har landat på hotellet och hunnit med en liten fika på Wayne’s Coffee. Nu sitter barnen i badkaret och leker. Det gäller att passa på när vi inte har något badkar hemma, och morsan tänker nog oxå doppa sig lite senare hehe! Annars känner jag mig grymt taggad inför morgondagens viktkastning och tävlingen går av stapeln 09.50 och vi kommer vara 12st tävlande. Tyvärr har jag inte något motstånd, men jag siktar på att slå klubbrekordet i min nya klubb som lyder 14.02m, och vem vet. Går det förvånansvärt bra här nere så kanske jag siktar vidare på stora ISM sista helgen i februari! Men då vill jag komma över 16m för att ens tänka tanken.

Nu ska vi strax ladda för ett besök på någon restaurang här utanför så vi blir mätta och glada inför natten. Jag rapporterar så fort jag kan via instagram och facebook. Later!

Älskar att använda mina vanliga kläder och accessoarer när jag inte svettas på gymmet eller knådar folks kroppar.



Allmänt

Imorgon drar vi!

Nu är det bara lite mer än ett dygn kvar tills jag åter igen ska knyta på mig kastarskorna och dra på mig handsken på vänster hand och svinga vikten över huvudet och rotera iväg i ringen. Japp, jag pratar om mitt allra fösta Veteran-SM som går av stapeln i Borås i helgen. När man fyllt 35 så tillhör man veteranerna inom friidrott, och hipp som happ så bestämde jag mig för att göra debut och faktiskt vara med. Jag har inte gjort ett enda kast, men styrkan finns iaf där och sen får resten lösa sig. Vikten väger lika mycket som en 20 lbs (9.02kg) kettlebell, så jag är absolut van vid vikten iaf.

Jag ska försöka ta några vettiga bilder på tävlingen, men det kan kommas att kräva ett mindre underverk då maken inte äger någon smart phone och därför inte riktigt är van att hantera en sådan. Men någon bild ska vi väl iaf lyckas få, och allra helst en filmsnutt när jag kastar. Wish me luck!